Utan dator i 3 dagar försmäktigar jag på denna ö.

Min dator gav upp, kastade in handuken bara så där. Jag trodde vi var ett team, vaio och jag. Nu har det gått tre dagar och jag har insett hur beroende man är utav sin dator. Speciellt när man är borta. Inge mer skype, ingen musik, inge mail, mitt liv är borta. Nu överdriver jag såklart, men bara lite.

Min skolan här i Taiwan är en katolsk en. Det sitter kors i alla rum och nunnorna är överallt. På vårat good bye party i skolan förra torsdagen så kom en gammal nunna fram till oss. Hon är från Tyskland och kom hit för 30 år sen, på den tiden var hon 23 år. Hon åkte inte hem på de första 10 åren. Kan knappt tänka mig hur det var på den tiden här. Idag är rätt så internationellt i Taipei, men på den tiden måste allt ha varit så extremt kinesiskt och annorlunda. Det var nog inte många som pratade engelska och att skicka ett brev hem tog väl månader. Så, jag ska inte klaga över min situtation, jag vet. 

Idag är sista "vanliga" måndagen här i Taipei/ Taiwan. Nästa måndag så packar vi ihop det sista och åker till flygplatsen. Det ska bli skönt att komma hem men som malin säger "man får lite seperationsångest". Jag kommer sakna vårat kollektiv. 

Hoppas det är bra med alla där hemma i kylan!   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0